Jag tänkte prata lite om värnlöshet och göra en vädjan till er föräldrar. Ovan ser ni en bild på mig, Emelie Felderman.

En människa med allt vad det innebär. Stark, svag och ibland nånstans där mitt emellan. Glad, arg, ledsen, sur. Smart, korkad… Men jag är inte värnlös. Jag vill väl slå ett slag för att… såhär: jag tror att det som förälder eller anhörig av chock, okunskap, sorg och rädsla, är lätt att totalacceptera situationen när de får ett barn med funktionshinder. Att curla barnet väldigt mycket, inte uppfostra hen på samma sätt som man gör med andra, inte ställa krav, inte riktigt ha hopp om att barnet en dag ska bli en egen person som tar för sig i livet.

Det här skulle jag vilja motverka. Jag skulle vilja motverka totalacceptans. Den leder väldigt ofta till att funktionshindret blir just ett hinder istället för en funktionsvariation. Att curla tar fram utanförskap, olikheter och beroendeställning. Konsekvenserna av curling kan bli att man blir värnlös. Synonymer till värnlös är försvarslös, blottställd, hjälplös, utlämnad, svag. Inga bra saker… Allt det här kan vi alla vara i vissa sammanhang och det måste vi tillåta oss. Men att bli sedd och behandlad som svag hela tiden, kan leda till depression och passivitet, vilket gör hindren större än vad de egentligen är.

Jag tror att vi skulle må bättre och få ett roligare samhälle om vi la fokus på styrkorna och förmågorna istället. Jag vill säga till föräldrar… Oj, jag vill säga så mycket, men läs på om era barns skador, träffa andra vuxna som har den. Ta kontakt med andra föräldrar. Ert eget sunda förnuft kommer ni väldigt långt med. Tänk på hur ni uppfostrar andra barn. Så långt som det är möjligt ska barnet få samma rättigheter, krav och uppfostran som dem. Jag tror mycket på att låta barnen gå på ”vanliga” dagis, skolor och fritids. Att låta dem vara med även i sammanhang som inte är funktionshinderrelaterade. Det känns viktigt för mig att börja prata om det här ämnet. Totalacceptans känns nämligen ganska utbredd och med det här inlägget vill jag säga nej till den.

Jag är inte värnlös, så inte heller era barn.

Emelie Felderman – vice ordförande Svenska CP-föreningen 

Not: Emelie bloggar även på http://nouw.com/efpaegnahjul för den som vill läsa mer tankar från henne.