Internet i Italien isn’t all that! Så nu sitter jag åter i Sverige för att börja återberätta lite om vad jag fått berättat under alla föreläsningar som varit under konferensen. Jag har inte hunnit se allt, både då det varit många parallella föreläsningar och att jag har sysslat med lite andra saker för föreningens räkning. Men tänkte berätta lite om vad Dr. Ali Fatemi berättade om stamceller.
Dr. Ali Fatemi är från USA och är barnläkare i grunden. Han berättade att han likt många såg stor potential inom stamcellsbehandlingar för barn med cerebral pares och därför gav sig in på området och började forska.
Jag såg både hans föreläsning samt en sittning som hette ”Parents meet the expert” där han ytterligare förklarade lite om stamceller utifrån en frågeställning från en förälder. Frågan kortfattat var ”Hur ska man förhålla sig till all information gällande stamcellsbehandlingar när man är så känslomässigt engagerad?”
Dr. Fatemi svarade kortfattat men gav långa förklaringsmodeller innan han gjorde så. I grund och botten avrådde han från alla behandlingar som finns att tillgå i vissa länder nu. Detta för att det dels fanns flera typer av stamceller och att skadeorsaken skiljer vitt under paraplybegreppet cerebral pares. Att en syrebrist, hjärnblödning, död vävnad, saknad vävnad och så vidare är så skilda orsaker och det finns många frågetecken fortfarande runt vissa av skadorna. I andra ändan av det hela så finns det många olika typer av stamceller. Och det förekom forskning i kontrollerade studier men att det behövs göras mycket mer innan man kan säga att det finns vetenskaplig grund för att behandla cerebral pares med stamceller.
Hade det varit ofarligt att genomgå dessa behandlingar hade det inte varit något konstigt att försöka lite. Men vissa av behandlingarna har så hög dödlighet som 30%. Detta för att när man tar stamceller från en människa till en annan så måste man genomgå cellgiftsbehandlingar och döda sitt immunförsvar för att minimera risken för komplikationer. Det fanns en hel rad olika typer av stamceller med olika egenskaper såväl som olika typer av bieffekter. De stamceller som kan bli vad som helst i kroppen senare kallas pluripotenta. Och nobelpriset i fysiologi 2012 tilldelas ”John B. Gurdon och Shinya Yamanaka för upptäckten att mogna celler kan omprogrammeras till pluripotens”. Man tillsätter virus till mogna celler och de genomgår en regression till ett omoget stadium som pluripotent stamcell. De virus som används är cancerogena virus och det har i försök med möss visat sig att ungefär 25% av cellerna också blir tumörer och inte neuroner t.ex. Tumörerna är ofarliga, men om de då placeras i hjärnan så finns där dåligt med plats för en tumör att härja runt.
Den forskning som pågår om stamceller i nuläget är av varierande kvalitet. I nuläget verkar det handla om att injicera stamceller från sitt eget navelsträngsblod. Det är också försvarbart att genomföra en blindstudie på det viset, för det gäller ju att bevisa att det är skillnad på framstegen som görs på de som fått sina egna stamceller. I ett senare skede kan man behandla de som varit i kontrollgruppen om det visat sig att det fungerar. Nästa steg är att prova att injicera stamceller från en närstående släkting, men här finns alltså betydande risker för komplikationer vilket gör att de först faktiskt vill bevisa att det fungerar innan man går vidare och utsätter barn för risker.
I Korea sades det att det genomfördes en sådan studie redan men utifrån vad som berättades så var det svårt att bilda sig en uppfattning om den var korrekt i sitt upplägg, samt att den enligt västerländska mått också strider lite mot etiken som finns här.
En sak som också var viktigt att understryka är att det finns vissa diagnoser som bevisat påverkas positivt av stamceller, men att man inte kan likställa det som fungerar för en diagnos för en annan. Och denna industri omsätter mångmiljardbelopp varpå investerare gärna vänder sig till den lukrativa sidan istället för att finansiera vidare forskning som kanske visar på än värre risker.
Men att det finns hopp för stamcellsbehandlingar i framtiden är det inget snack om. För de har unika egenskaper som mycket väl kan påverka en skadad hjärna positivt, men det ligger år framåt innan tekniken är mogen och kunskapen tillräcklig.
Dock så vill ju föräldrar, en sådan som jag, underlätta för sina barn på bästa möjliga vis. Och när marknadsföringen lovar guld och gröna skogar så vill man ju så gärna tro på det. Men jag tror alla hopp egentligen tar fokus från det viktiga. Att våra barn får vara sig själva utifrån sina förutsättningar och utvecklas på sina villkor. Att de är accepterade för den de är.
En avslutande fråga rörde hur man som förälder skulle kunna hålla sig à jour och få reda på så mycket relevant information som möjligt. Och tipset var den här sidan.
International Society for Stem Cell Research | ISSCR
Pressmeddelande om nobelpriset i fysiologi eller medicin 2012